Constructed beauty
Det händer väldigt sällan att jag målar blommor. Nu har jag gjort det. Näckrosor, till och med. Kanske berodde det på att det var snöglopp och isande vindar ute den dagen, eller så var det bara vår-längtan till min älskade brygga vid kolonistugan vid Svartån som orsakade det.
Hur som helst, näckrosor blev det. I pastellfärger dessutom... Alldeles för mycket gull-gull. Jag var tvungen att göra något åt saken. I bland tar jag kolkrita och tecknar ovanpå färgen, och det gjorde jag i dag. Ritade streck, skissliknande. Ville få det att se ut som en ritning, som skulle visa att näckrosorna bara var en konstruktion. Mitt motstånd mot att måla blommor ligger nog i känslan av att naturens skönhet inte kan, inte behöver överträffas av mig.
// Lena
Inte en droppe blod
Jag har stoppat blod. Åtminstone en gång. På mig själv.
Så här gick det till: Jag var i min ateljé och arbetade med att ta bort häftklammer från en gammal oljemåning. Plötsligt högg jag mig i fingret med den smala, vassa skruvmejseln. Det blev bara ett litet sår, men irriterande nog hade jag inget plåster i stugan, så blodet som droppade från fingret störde mig en lång stund.
-Om jag hugger mig en gång till, tänkte jag, ska jag prova att stoppa blod. Jag hade läst om människor som kunde den konsten.
Mycket riktigt, snart slant jag med mejseln igen och denna gång blev det ett riktigt djupt jack i pekfingret. Snabbt höll jag min högra, friska hand en decimeter från skadan och rabblade den japanska ordramsa jag använder när jag behandlar människor med reiki (japansk healing). Med total koncentration upprepade jag orden. Om och om igen. Om och om igen.
Förundrat såg jag på mitt pekfinger. Det kom inte en enda droppe blod. I stället lade sig en genomskinlig, gulaktig vätska över såret - direkt. Som en liten pärla. Såret läkte snabbt, men fortfarande har jag ett svagt ärr som en påminnelse om att det verkligen går att stoppa blod.
// Lena
De universella lagarna
Stundtals tvivlar jag på att jag vet vad jag håller på med. Så var det en dag förra veckan. ”Finns det ingen enkel sammanfattning av hur man på bästa sätt klarar av att leva detta liv?” undrade jag. Jag gick till bokhyllan, drog ut en slumpmässigt vald bok och slog upp en sida på måfå. Häpnade.
Rubriken på sidan var; De universella lagarna. Här är en kort sammanfattning.
Se där! Svar direkt. Jag hade läst boken för flera år sedan men naturligtvis glömt bort detta. Mitt övermedvetna hade tydligen ändå full koll.
Vill ni också veta? Då kan jag dela med mig av min upptäckt;
De universella lagarna.
En kort sammanfattning.
- Den karmiska lagen (den viktigaste lagen). Varje tanke, ord, handling och känsla ger upphov till karma som du måste rena.
- Vishetens lag. Inse vad du kan påverka och vad du inte har makt att förändra.
- Evolutionslagen. Vägen till visdom går genom andlig utveckling.
- Den vibrerande energins lag. Ingenting är statiskt; allting förändras.
- Samhörighetslagen. Vi är alla ett.
- Kärlekens lag. Vi är här för att älska; kärleken är svaret på allt.
- Den rikliga tillgångens lag. Universum ger oss obegränsat överflöd.
- Den gudomliga ordningens lag. Förlita dig på att det finns en gudomlig plan som verkar i universum.
- Tacksamhetens lag. Ta ingenting för givet och var tacksam för allting.
- Jämnviktens lag. Hylla universums perfektion.
- Manifestationslagen. Det du tänker blir till din verklighet.
- Begränsningslagen. För att nå Dharma krävs det att man gör sig fri från sina beroenden och bindningar.
- Attitydlagen. Din inställning till dig själv och till andra ger upphov till karma.
- Acceptanslagen. Du påverkas av det du gör motstånd mot.
- Tvåfaldighetslagen. Universum består av motsatta krafter – yin/yang, mörker/ljus, manligt/kvinnligt.
- Treenighetslagen. Vi består av tre element – sinne, kropp och själ – som måste fungera i harmoni.
- Dragningskraftens lag. Du drar till dig det du är.
- Gudomlighetens lag. Vi är här för att förstå vår gudomlighet.
- Cyklernas lag. Livet består av olika skeden, under vilka vi når ny mevetenhet.
- Ödets lag. De erfarenheter du gör formar ditt öde.
- Dharma-lagen. Vi måste rätta oss efter de högsta tingens ordning och fullfölja vårt uppdrag.
Om vi vill nå frid och stabilitet måste vi vara uppmärksamma på dessa lagar och göra dem till en del av vår vardag. Vår framtid väntar på oss.
(Carmen Harra, Tolka ditt öde, sid 139-141).
Så. Nu vet ni också hur man ska göra. Lätt som en plätt, eller hur?
// Lena
Teknisk hare
Teknisk hare. Så skulle man kunna sammanfatta mitt förhållande till tekniska prylar. Nyfiken, men skuttar snabbt iväg om det känns farligt. Fånigt, naturligtvis. Hm, för några år sen var jag till och med rädd för att skriva sms...
I hela mitt liv har jag varit omgiven av ingenjörer. Min pappa jobbade som det, min sambo är utbildad till det, många av mina vänner är det. Det har nog varit alltför lätt att delegera allt tekniskt till dem, skylla på ointresse. Kanske är det i stället så att jag har någonting att lära mig av dem? Att vara rädd för något är ju det största hindret för utveckling.
Nu har jag visserligen kommit en bit på väg. Eftersom David, min son och tekniska support för hemsidan, åker till Kina i dag, har jag varit tvungen att lära mig. Han ska studera kinesiska och blir borta i fyra månader. Spännande för honom – saknad för oss... Jag är stolt över att han vågar.
Mina grabbar brukar se helt oförstående ut när jag uttrycker min rädsla för (diverse..) tekniska apparater. Rädd för vad, mamma??? Vad kan hända? Just det. Vad kan hända som är så katastrofalt? Ingenting! De är ju uppvuxna med att prova sig fram. Läser aldrig manualer. Trial and error. Learning by doing. Jag har mycket att lära.
”Learn to do by knowing and to know by doing”
(John Dewey)
// Lena
Från introvert till extrovert?
Jag lever ett vardagsliv som man kan kalla introvert. Många timmar i ateljén tillbringas i total ensamhet och tystnad. Eftersom jag till största delen av året är särbo, blir även vardagskvällarna i Stockholm ofta tillbringade i eget sällskap.
Konstigt nog känner jag mig inte ensam. Mycket tid för mig själv. Ja. Ensam? Nej. Jag känner bara att nu börjar det bli för mycket av det goda. Som med allt annat gäller det att ha balans. Ensamheten behöver balanseras med mer kontakt och möten med andra människor. Byta en del av stillheten mot aktivitet..För mycket yin (nä, jag menar inte gin...) och för litet yang.
Well, ska försöka hitta den mer extroverta sidan hos mig själv. Den kanske finns där?
// Lena
Vägen
Det kan vara givande att städa bland sina gamla anteckningar. I dag hittade jag ett fint citat som jag glömt att jag hade sparat.
När du söker kunskap
lär du dig något varje dag
När du söker Vägen
lättar bördan varje dag
Det krävs allt mindre ansträngning
och slutligen förmår du vara overksam
När ingenting sker
blir ingenting ogjort
(Lao Zi, kinesisk filosof)
Svartån - utsikt från min brygga.
// Lena
Wabi Sabi
För några år sedan hade jag en utställning i Örebro under temat Wabi Sabi. Jag känner att jag inte är färdig med denna filosofi ännu. Den är en del av mitt eget sätt att tänka och står också för många av mina värderingar av vad som är viktigt. Wabi Sabi är en av de viktigaste ingredienserna i den japanska kulturen och perspektivet på livet och världen. Wabi är ett ord och Sabi ett annat, men det är vanligt att orden används tillsammans och då blir innebörden det mentala tillståndet av vemod, insikt, människans litenhet, saknad inför livet. Begreppet har även betydelsen lugn, frid, och insikt i hur livet egentligen är.
Wabi Sabi står också för det opretentiösa, förbisedda, väderbitna – egenskaper som tillmäts högre värden i Haikuns värld än det glamourösa och sensationella. (Det är framförallt konsten Haiku och Noh som har sin bas i detta tänkande).
Det vackraste och sannaste är det som inte är helt perfekt. Vi kan acceptera att saker är som de är. Det är inte nödvändigt att hålla en krampaktigt perfekt yta.
// Lena
Framtiden
Hur vill vi ha det år 2026? Hur vill vi leva och bo? Västerås kommunala bostadsbolag Mimer har tillsammans med trettiofem olika företag och organisationer funderat på dessa frågor. Jag blev tillfrågad om jag ville låna ut ett par av mina tavlor till en framtidslägenhet som de har byggt upp. Spännande, vad skulle jag välja? Beslutet stannade först vid en bild som jag kallat ”Ett NU är tre sekunder – ett andetag” .
På bilden ligger något som ser ut som ett gammalt tidtagarur. Titeln syftar på en undersökning jag läst. Man har undersökt hur långt ett NU upplevs, och resultatet visade att det var tre sekunder. Lika långt som ett vanligt andetag. Hur svårt är det inte att leva så? I varje andetag. Kan vi leva mer i närvaron av nuet i framtiden, år 2026?
Den andra bilden jag valde heter ”Tre önskningar”. På den ser man något som liknar gamla skärvor. Alladins underbara lampa? Vad önskar vi oss av framtiden om vi bara får tre önskningar? Inget lätt beslut.
// Lena
Balansakt
För ett tag sedan fick jag en ny leksak. Ett tallriksunderlägg av bast. Inte mycket till leksak, kanske någon tänker. Men jo. För mig. Tallriksunderläggets trådar bildar ett virr-varr-mönster som är perfekt att använda i måleriet. När jag lägger underlägget mot målarduken och duttar oljefärg i håligheterna uppstår en effekt som manar mig att fortsätta.
"Balansakt"
Jag målar i virr-varr-trådarna och på duken framträder en sten. Stenen balanserar på en klippa och allra överst står en kvinna med naken överkropp. Hennes långa kjol har samma mönster som stenen, som klippan. Kvinnan sträcker ut en arm mot det blå havet. Som om hon pekar. Hennes ansikte vänder sig samtidigt bort från det mörka. Det ser ut som om hon pratar med någon. Vem? Tänker hon dyka i? Hur kan hon hålla blansen högt uppe på den vingliga stenen? En omöjlig balansakt.
// Lena
Kaos & ordning i ateljén
Vilket främjar kreativiteten mest? Kaos eller ordning? Stökigt eller städat? Just nu är det i allafall kaos i min ateljé. Efter en intensiv målarperiod, färdigställande av ny hemsida, skänkta möbler och diverse loppisfynd är den ingen rolig syn...
Stök drar till sig mera stök, enligt Feng Shui. Det verkar stämma, för nu ligger kläder i högar, tidningar på golvet, tavlor står staplade på varandra... Otvättade penslar står kvar på skrivbordet bland tomma glasburkar, färgade trasor och gud vet vad... Är det inspirerande? Nej, inte särskilt. I dag ska jag nog städa...
Hur ser då en inspirerande ateljé ut? Tomt, rent skrivbord? Ordning och reda? Nja, inte det heller. Visst ska ateljén vara hyfsat städad, så jag hittar sakerna och slipper få nysattacker av dammråttorna, men en alltför klinisk miljö är inte stimulerande. När jag vill komma åt min kreativa sida är ju inte ording det första ord jag tänker på... Mycket av min förberedelsetid går faktiskt åt till att söka kontakt med det ostrukturerade, övermedvetna hos mig själv. Det är lättare att fastna i det som är välkänt, säkert och beprövat. Hos mig oftare på grund av lättja än rädsla för det okända. Vill jag utvecklas som konstnär, eller kanske framförallt som människa, behöver jag utmana det alltför trygga och ordnade. Lita på att ur kaoset uppstår något nytt.
Kanske är det som med människor? Efter möten med alltför präktiga, ordningsamma och kontrollerade pesoner, känner jag mig inte särskilt inspirerad. Snarare får jag en känsla av att jag måste fly... En stund med den motsatta personligheten, som har noll koll på tider, saknar gränser eller verklighetsförankring, gör mig bara trött. Mycket snack men ingen verkstad...
Nej, de mest inspirerande personer jag vet har kontakt med både sin kaospol, där nya impulser uppstår, och sin ordningspol som ger en förmåga att också genomföra de nya ideérna.
En inspirerande ateljé (eller en inspirerande människa...) är nog en blandning av ordning och kaos.
// Lena
Kontraster
”Contrast may make something appear more beautiful than it is when seen alone”.
Denna vackra mening hittade jag när jag slog upp ordet kontraster I ett gammalt lexikon. Det är ju precis så det är! Jag målade en ballerina (igen...) och för att framhäva den skira, ljusa klänningen tog jag mörkbrun och ultramarin, målade med grova drag och lät färgen rinna. Mörkt mötte ljust, extrem kontroll mötte kaos. Kontraster!
I bilderna jag målar strävar jag efter en balans mellan ytor av stillhet och rörelse. En målning där varenda milimeter upptas av kaosartade penseldrag upplever jag som jobbig efter en stund. En målning som är alltför ordnad känns inte spännande.
I bland utgår jag från en mer tydlig bild som jag ”förstör” med terpentin eller genom att slå på den med trasan (som Streetsmart) eller så gör jag tvärt om. Målar bara färg planlöst, utnyttjar slumpen och ser om något användbart framträder på duken, som jag sen förtydligar. Båda sätten är roliga att jobba med. Oförutsägbarheten är ju det som lockar mig till att göra nya bilder hela tiden. Konsten är ju att försöka överraska sig själv...
På Alla hjärtans dag
Min nya hemsida är äntligen klar! På självaste alla hjärtans dag till och med. Det ser jag som ett gott tecken!
David, min äldsta son, har hjälpt mig att realisera mina inre föreställningar om hur en ny hemsida skulle kunna se ut. Det har varit fantastiskt roligt att se hur den har vuxit fram! Han är väldigt snabbtänkt och flink i fingrarna, min son, och har ett oändligt tålamod med sin mors nycker och tveksamheter. Nu är vi båda väldigt nöjda med hur den ser ut och fungerar. Tack David!
I mitt Galleri ska jag försöka ge er inspiration genom olika utställningar. Där kommer jag att visa måleri och foto under olika teman. Framöver (förhoppningsvis till våren) kommer jag även att visa redesignade möbler och retroprylar. Just nu har prioriteringen legat på måleri och att få hemsidan klar. Alla möbler jag har fyndat har ju dessutom passat så himla bra hemma hos mig...
I Webshopen finns i dag orginalmålningar och prints till direktförsäljning. (Så småningom blir det även redesignade möbler och prylar).
Här i Bloggen hoppas jag att ni vill ta del av bilder och berättelser ur mitt liv, tankar och inspirationer omkring min konst och kanske se processer när något nytt växer fram.
Jag är väldigt glad att få hälsa er välkomna till Dea Dia!
Rovjakt på min balkong
I går utspelades ett drama på min balkong. Jag hade precis kommit tillbaka till ateljén i Stockholm efter ett par dagar i Västerås. Satt med en kopp kaffe och tittade ut genom fönstret där snöflingorna hade börjat dala ner från en ljusgrå himmel. Allt var lugnt och stilla.
Då flyger plötsligt en koltrast in i balkongfönstret med en hård smäll. Tätt efter kommer en stor duvhök, landar och sätter sig på balkongräcket. Rovfågeln och jag stirrar varandra i ögonen. Den dyker sen snabbt ner och plockar upp den stackars (förhoppningsfullt nu döda...) koltrasten och flyger sin väg. Hela förloppet tar max tio sekunder.
Oj oj, jag åker till storstaden och får se ett drama som hämtat från de vilda skogarna... Visserligen bor jag nära Nackareservatet, men ett liknande skådespel har jag aldrig tidigare fått uppleva på så nära håll.
I dag målade jag en bild av händelsen. Ser ni X:et som jag ofta har på mina målningar? Det står för den okända faktorn i livet. Det oväntade, det som ligger bakom, det vi inte vet. För duvhöken var det bara en god lunch, för mig en påminnelse om livets oförutsägbarhet, men för koltrasten betydde det slutet på detta liv. R.I.P.
Thanks for the inspiration, birds!
Streetsmart
Jag målade den lilla valpen som blev alldeles för söt och oförarglig. När jag låtit förtunning och trasa bearbeta duken en stund framträdde så äntligen en något mer tilltufsad varelse. Det såg nästan ut som om det högra ögat saknades och ett långt ärr löpte över hjässan. Det vänstra ögat var dock intakt och blickade ut mot betraktaren med fullkomligt klar blick trots att omgivningen såg kaotisk ut. Galler, gamla hus, rök.
Ett ord sammanfattar bilden; Streetsmart. Förmågan att klara sig i alla väder i den verkliga världen. Förmågan att anpassa sig efter olika människor och situationer. Motsatsen till Booksmart.
En naken kung
I botten på den gamla lådan jag köpte i Lidingövillan låg några gamla veckotidningar. Idun från 1958. Vilka fina vintagebilder i svart-vitt! På en sida hittade jag till och med en nakenbild av kungen.... Se själva!
