Teknisk hare
Teknisk hare. Så skulle man kunna sammanfatta mitt förhållande till tekniska prylar. Nyfiken, men skuttar snabbt iväg om det känns farligt. Fånigt, naturligtvis. Hm, för några år sen var jag till och med rädd för att skriva sms...
I hela mitt liv har jag varit omgiven av ingenjörer. Min pappa jobbade som det, min sambo är utbildad till det, många av mina vänner är det. Det har nog varit alltför lätt att delegera allt tekniskt till dem, skylla på ointresse. Kanske är det i stället så att jag har någonting att lära mig av dem? Att vara rädd för något är ju det största hindret för utveckling.
Nu har jag visserligen kommit en bit på väg. Eftersom David, min son och tekniska support för hemsidan, åker till Kina i dag, har jag varit tvungen att lära mig. Han ska studera kinesiska och blir borta i fyra månader. Spännande för honom – saknad för oss... Jag är stolt över att han vågar.
Mina grabbar brukar se helt oförstående ut när jag uttrycker min rädsla för (diverse..) tekniska apparater. Rädd för vad, mamma??? Vad kan hända? Just det. Vad kan hända som är så katastrofalt? Ingenting! De är ju uppvuxna med att prova sig fram. Läser aldrig manualer. Trial and error. Learning by doing. Jag har mycket att lära.
”Learn to do by knowing and to know by doing”
(John Dewey)
// Lena
