Skattjakt
Söndag på Lidingö. På jakt efter möbler och retroprylar till min nya webshop. Vi var på en utförsäljning av gamla möbler där allt skulle bort. Det mesta av av värde var redan väck när vi anlände. Jag klättrade upp för en ranglig stege för att komma upp till vinden. Kanske skulle fler rariteter finnas kvar på detta otillgängliga stället? Jag hittade mitt fynd; en gammal gråmålad trälåda med ägarens initialer i svart – H.v.O. 3. Ett skambud senare (100 kr...) gjorde lådan till min. Perfekt under TVn.
I källaren hittade jag min andra låda – fin förvaring till mina färgburkar. Den gröna lådan innehöll pepparkaksmått i storformat, som tydligen är svåra att få tag på. Gumma, gubbe och två stora hjärtan. När jag kom hem såg jag att gumman och gubben skulle hänga på toalettdörren som en skylt.
Sist, men inte minst( jo, förresten minst) köpte jag en liten kaffekopp från ARABIA. Guldprickar i raka rader. Vacker, den vill jag dricka ur!
Hm, det verkar bli svårt att få ihop grejer till webshopen eftersom jag behåller allt själv....
// Lena
Om man är stark måste man vara snäll
När jag vaknade visste jag precis vad jag ville måla. Någonting under natten måste ha inspirerat mig. En tjur. Svart, kraftfull och ståtlig. Yang, manlighet. (Hm, ingen dålig dröm...)
Jag är i en period där jag söker den manliga aspekten av mitt jag. Då använder jag måleriet och gestaltar symboler som ett redskap för att komma i kontakt med denna kraft. Vad kan vara mer manligt än en tjur? På tjurens stolta bringa tryckte jag ett peacemärke. Bamses ordspråk; ”Om man är stark måste man också vara snäll”, kom för mig när tjuren var klar.
Finns det något bättre än styrka kombinerat med godhet? Den goda intentionen och kraften att genomföra gärningar som förbättrar världen en aning.
Enhörningen
En dag skapade jag en enhörning. Jag tog ett huvudlöst rådjur i teak, (som jag hittade i en låda i kolonistugan), och gjorde ett nytt huvud av gipsbindor, ståltråd, ett gem och en gammal repstump. När jag hade format det nya djuret målade jag hornet och den lilla svansen i skinande guld, och hängde en bit blank cykekedja runt halsen. Resultatet? En estetisk tveksamhet - om man är snäll, men jag älskade henne! Hon ser lika kaxig ut som jag skulle vilja vara.
Varför ägnar man en förmiddag till att locka fram en enhörning med glänsande guldhorn ur gammalt skräp? Jag är femtioett, inte fem… Jo, för att enhörningen är en symbol för skönhet, magi och sagornas värld. Ur det gamla till synes värdelösa, kunde jag forma något nytt. Något unikt som ingen sett tidigare. Ingen vet ju egentligen hur en enhörning ser ut. Den kanske inte ens finns eller överhuvudtaget har funnits... Rent symboliskt skapade jag magi ur meningslöshet.
Livet är ju fullt av gammal bråte som man inte förstår meningen med. Att ta erfarenheter som kanske är litet fula eller trasiga, och omvandla dem till livsvisdom är en utmaning.
Nu står min lilla enhörning Eunice i ateljén och påminner mig om att se det gamla med nya ögon.
// Lena
