Jag lever ett vardagsliv som man kan kalla introvert. Många timmar i ateljén tillbringas i total ensamhet och tystnad. Eftersom jag till största delen av året är särbo, blir även vardagskvällarna i Stockholm ofta tillbringade i eget sällskap.

Konstigt nog känner jag mig inte ensam. Mycket tid för mig själv. Ja. Ensam? Nej. Jag känner bara att nu börjar det bli för mycket av det goda. Som med allt annat gäller det att ha balans. Ensamheten behöver balanseras med mer kontakt och möten med andra människor. Byta en del av stillheten mot aktivitet..För mycket yin (nä, jag menar inte gin...) och för litet yang.

Well, ska försöka hitta den mer extroverta sidan hos mig själv. Den kanske finns där?

// Lena

www.DeaDia.nu