I går utspelades ett drama på min balkong. Jag hade precis kommit tillbaka till ateljén i Stockholm efter ett par dagar i Västerås. Satt med en kopp kaffe och tittade ut genom fönstret där snöflingorna hade börjat dala ner från en ljusgrå himmel. Allt var lugnt och stilla.

Då flyger plötsligt en koltrast in i balkongfönstret med en hård smäll. Tätt efter kommer en stor duvhök, landar och sätter sig på balkongräcket. Rovfågeln och jag stirrar varandra i ögonen. Den dyker sen snabbt ner och plockar upp den stackars (förhoppningsfullt nu döda...) koltrasten och flyger sin väg. Hela förloppet tar max tio sekunder.

Oj oj, jag åker till storstaden och får se ett drama som hämtat från de vilda skogarna... Visserligen bor jag nära Nackareservatet, men ett liknande skådespel har jag aldrig tidigare fått uppleva på så nära håll.

I dag målade jag en bild av händelsen. Ser ni X:et som jag ofta har på mina målningar? Det står för den okända faktorn i livet. Det oväntade, det som ligger bakom, det vi inte vet. För duvhöken var det bara en god lunch, för mig en påminnelse om livets oförutsägbarhet, men för koltrasten betydde det slutet på detta liv. R.I.P.

Thanks for the inspiration, birds!