”Contrast may make something appear more beautiful than it is when seen alone”.

Denna vackra mening hittade jag när jag slog upp  ordet kontraster I ett gammalt lexikon. Det är ju precis så det är! Jag målade en ballerina (igen...) och för att framhäva den skira, ljusa klänningen tog jag mörkbrun och ultramarin, målade med grova drag och lät färgen rinna. Mörkt mötte ljust, extrem kontroll mötte kaos. Kontraster!

I bilderna jag målar strävar jag efter en balans mellan ytor av stillhet och rörelse. En målning där varenda milimeter upptas av kaosartade penseldrag upplever jag som jobbig efter en stund. En målning som är alltför ordnad känns inte spännande.

I bland utgår jag från en mer tydlig bild som jag ”förstör” med terpentin eller genom att slå på den med trasan (som Streetsmart) eller så gör jag tvärt om. Målar bara färg planlöst, utnyttjar slumpen och ser om något användbart framträder på duken, som jag sen förtydligar. Båda sätten är roliga att jobba med. Oförutsägbarheten är ju det som lockar mig till att göra nya bilder hela tiden. Konsten är ju att försöka överraska sig själv...