Peking
”Den som reser har något att berätta”, säger ett ordspråk. Hur börjar man? Intrycken från en stad som Peking är så många, så varierande. Fast det har gått några dagar sen vi kom hem, har jag svårt att sortera. Peking är verkligen en stad full av kontraster. Efter tio dagar i den kinesiska staden har jag fått en rejäl dos av just kontraster, som jag pratar så mycket om... Gammalt och nytt, smutsigt och rent, fattigt och rikt – allt finns där.
Det som förvånade mig mest var nog känslan av trygghet, eller kanske frånvaron av rädsla. Trots att vi i bland gick i mörka, skumma kvarter på kvällarna fanns det aldrig någon tanke på att något otäckt skulle hända. Den enda aggresivitet jag upplevde var i trafiken... Signalhornens tutande låg som en ständig ljudmatta i bakgrunden.
När jag tittar igenom de hundratals foton jag har tagit under resan, vill jag bara skratta. Typiska turistkort! Där står familjen uppställda framför Himmelska fridens torg, där ler Uffe mot kameran framför ett lejon i Förbjudna staden, där äter vi, där äter vi igen... Ni känner säkert igen er? Man tror att kameran är full av fantastiska underverk, men bara ett fåtal bilder är intressanta utanför familjekretsen...
I dag får jag helt enkelt börja med att visa några bilder från en promenad i hutongerna. Hutonger är de tusentals gamla trånga gator och gränder som var väldigt typiska för Peking tidigare, men som nu är på väg att försvinna. Många byggdes under 1200-1900 talet och de ligger kring Förbjudna staden som var kejsarens palats och mittpunkten i Peking. Nu rivs de och får ge plats åt nya skyskrapor.
Barnen har en praktisk öppning i byxan där bak...
// Lena
