Ordbrist
”Du har inte skrivit något på din blogg på senaste tiden. Varför?” frågade min sambo häromdagen. Vad skulle jag svara? Ordbrist eller ordtrötthet? Upptagen med annat? Dålig självdiciplin? Det mest ärliga svaret är att jag faktiskt inte vet. Kanske alla de uppräknade orsakerna tillsammans?
I bland kommer inga ord, lika väl som att det i bland inte kommer några bilder. Jag hör inte till dem som kan pressa fram saker, som ni kanske har förstått vid det här laget... Måste invänta, tillåta tiden att gå. Till synes händer ingenting på dessa ”insamlingsplatåer” (som jag brukar kalla dem), men skenet bedrar. Det är i själva verket under den tiden det viktigaste arbetet blir gjort. Själva utförandet, när jag målar eller skriver, kommer lätt ut från handen. Orden skriver sig själv, målningen framträder på duken. Som trolleri! Då finns ingen tvekan. Flödet är totalt.
”Insamlingsplatåerna” går i bland under namnet ”svackor”, och ska inte förväxlas med viloperioder som har en helt annan känsla av lättsamhet och frihet. Nej, svackorna är fyllda av rastlöshet eller tvivel på meningsfullheten i det jag gör. Med andra ord, en period jag gärna vill ta mig ur så snabbt som möjligt, vilket vore katastrofalt för min egen utveckling...
Faran med att alltid vilja distrahera sig så fort livet känns olustigt, är att man inte kommer vidare eller djupare. En förändring eller utvecklingsfas föregås oftast av en känsla av rastlöshet eller missnöje. När allting är på topp saknas ju lusten att förändra. Så välkomna svackorna! De är ett tecken på att något i livet är på väg att utvecklas.
// Lena
