Det finn tre enkla levnadsregler som jag försöker följa. De är enkelt formulerade, men för den skull inte enkla att leva efter. I dag vill jag prata om den första; Döm inte det som sker.

Jag ska börja med att berätta en historia som ofta återkommer i litteratur om personlig  eller andlig utveckling.

En gammal man levde tillsammans med sin son i en övergiven fästning högt uppe på en kulle. Deras enda värdefulla ägodel var en häst. En dag sprang hästen bort. Grannarna kom för att visa sin medkänsla. ” Det var verkligen olyckligt! ” sa de. ” Hur vet ni det? ” frågade den gamle mannen. Nästa dag återvände hästen, och han hade med sig flera vilda hästar. Den gamle mannen och hans son stängde in dem bakom porten. Grannarna skyndade över. ” Det var verkligen bra! ” sa de. ”Hur vet ni det? ” frågade den gamle mannen. Nästa dag försökte sonen rida en av vildhästarna, föll av och bröt benet. Grannarna kom över så fort de hört nyheten. ” Det var verkligen illa!” sa de. ” Hur vet ni det? Frågade den gamle mannen. Dagen efter kom armén förbi och tvingade alla unga män att bli soldater för att kämpa i ett krig långt borta mot de nordliga barbarerna. Många av dem skulle aldrig komma att återvända. Men sonen kunde inte följa med, för han hade brutit benet.

( Från TE enligt Nasse, Benjamin Hoff ).

Den här berättelsen skulle kunna fortsätta i all evighet... Den försöker tala om för oss att vi inte vet om det som drabbar oss är bra eller dåligt förrän efteråt. Det är ju oftast ganska svårt att inte döma det som sker. När vi ser tillbaka med facit i hand kanske vi gör en bedömning som ser helt annorlunda ut, än den vi gjorde när vi var precis mitt i händelsen. För mig känns denna levnadsregel numera ganska självklar. Genom erfarenheter har jag upptäckt att det som först verkade vara en katastrof ofta ledde till något bättre, eller något ännu mer fantastiskt som jag själv inte hade kunnat tänka ut. I bland har saker bara varit nödvändiga att gå igenom för att jag ska mogna eller få insikter, vilket jag först har förstått efteråt. Allt är livserfarenheter.

// Lena

www.DeaDia.nu