Tabula rasa
Tabula rasa. Den rena vita duken. Det oskrivna bladet. (latin; ”tom duk”).
I bland sitter jag framför en uppspänd ren målarduk i evigheter. Kommer inte igång. Kan inte bestämma mig. Vånda och beslutsångest. Detta är dock inte den värsta delen i processen. Ännu värre är tiden innan jag kommer till skott att mäta upp duken och spänna upp den på staffliet och sätta mig framför den...
Ställtid kallar Bodil Jönsson det i sin bok ”Tio tankar om tid”. Mental kalibrering är ett annat uttryck för samma sak. Tiden att ställa i ordning – både praktiskt och mentalt. Om jag blir avbruten i denna förberedelsetid får jag börja om. Många avbrott – ingen målning...
Nu för tiden är det inte så många som har den tiden, eller tar den tiden till kontemplation inför en uppgift. Nej, snabbt ska det gå! Från det ena till det andra. Allt blir på ytan. Ingenting får sjunka in och ta form ur någonting djupare. Jag tänker åter på citatet jag skrev i onsdagens inlägg om livet som en gåva, där vi fastnar i betraktelsen av omslagspappret och glömmer att öppna paketet. Ytan betyder allt. Innehållet inget... Dags att öppna paketet?
Den ryska dockan är ett annat sätt att symbolisera att vi kan skala av lager på lager för att hitta den hela lilla dockan längst inne i mitten. Kärnan av oss själva.
Ha en riktigt skön helg i vårsolen!
// Lena
