Mina hem (jag bor ju på tre olika ställen...) är fulla av prototyper. Jag älskar prototyperna mer än det färdiga perfekta resultatet. Det är som att själva experimentlustan sitter kvar i föremålet. Jag minns den uppsluppna känslan när jag först kom på idén, alla förkastade försök, ivern att se hur det skulle bli. Sen, när prototypen är färdig är jag nöjd. Det är inte lika roligt att göra nästa, eller nästa, eller nästa...

Kanske är det inte det jag ska hålla på med heller? Jag ska nog syssla med prototyperna,eller det unika uttrycket i måleriet.

Prototyp till armbandet "Love & Peace".

Prototyp till stolen "Tronen".

// Lena

www.DeaDia.nu