Konsten att hjälpa
Mitt bidrag har jag döpt till "Open your eyes"
Galleri C, Västerås
Oh sole mio
Vernissage på Gallery Quirinius
På lördag den 7/6 2014 är det vernissage för en utställning på Gallery Quirinius i Köping. Tillsammans med andra medlemmar i Svenska Konstnärsförbundet deltar jag med några tavlor.
Galleriet ligger ¨på Torggatan 11 i Köping. Hjärtligt välkomna!
Konstväggen på Eriksborg
Toscana Nordic 10-24 maj 2014
Öppet hus i min ateljé
Vernissage på Konstfrämjandet i Västerås
Utställningen på Konstfrämjandet i Västerås har jag valt att kalla Metaforce. Meta är att prefix som kan betyda bakom eller gömd. Det är något som inte är synligt men som ändå påverkar sin omgivning. Force är det engelska ordet för kraft. Tillsammans bildar de begreppet Metaforce – den osynliga kraften – x-faktorn. Vad är det som driver oss? Var kommer energin ifrån? Fantasi och föreställningsförmåga som när den omsätts i praktiken leder till skapande och kreativa uttryck. Välkomna! Jag hoppas vi ses !
Vernissage på Global Living
Förändringens vindar
Momentum
Portkodens pipande ljud väckte mig 03.36. Tidningsbudet. Igen! Sömnlös låg jag och funderade på vad min kommande utställning på Global Living i Västerås skulle kallas. Power? Energia? Nej, inget kändes rätt. Jag ville ha ett ord som innehöll mer än det. Ett ord som sammanfattade drivkraft, styrka, energi på samma gång.
Jag provade att översätta ordet drivkraft till engelska, och då stod ordet jag sökte plötsligt i stor fet text på Iphonedisplayen; momentum. Synonymt just med drivkraft, styrka, impuls, entusiasm, fart,dynamik... Jag fick mer än jag bad om! Lycklig somnade jag om.
Det är alltså vernissage på min utställning på lördag den 1/12 kl 12-17. Jag ställer ut några oljemålningar och kanske ett par prints. Vet inte ännu hur många som får plats. I den här bildsviten ska jag alltså försöka fånga fenomenen drivkraft, energi och framåtanda. Hur fångar man det? Vad är egentligen drivkraft? Frågor som dessa har sysselsatt mig under en lång tid. Eftersom jag även jobbar som terapeut inom energimedicin, kommer jag ofta i kontakt med människor vars energi är i obalans på något sätt. Det är inte obalansen som intresserar mig just nu. I mitt måleri vill jag i stället försöka hitta olika källor till inneboende urkraft och skildra det, om det går...
Styrkan hos en ballerina. Vad är det som driver henne, trots smärta och skoningslös träning i åratal? Kraften, den manliga yang, gestaltas av en frustande tjur. På bringan ett rött peacemärke - kraften att arbeta för det goda. Grodprinsen, med en inneboende potential som bara väntar på att få den förlösande kyssen, eller gatuhunden som ärrad kämpar för sin överlevnad men vinner förmågan att vara streetsmart.
Jag målar ju ofta kvinnokroppar, fröställningar och andra kraftsymboler och denna utställning är inget undantag! Har du möjlighet att se utställningen vore det roligt. Den pågår ända fram till den 27/1 2013.
Vi kanske ses på lördag! Kram
//Lena
Kejsare, konst, kommunism och kommersialism...
Kinaresan som vi gjorde tidigare i vår blev verkligen en salig blandning av gammal kultur, samtidskonst, kommunism och kommers... Jag vill visa ett collage av bilder som avspeglar en del av det vi upplevde.
Konstgjord sjö nedanför Sommarpalatset
Very important building. Ju fler figurer på hustaket - desto viktigare byggnad
Kö till säkerhetskontrollen vid Himmelska fridens torg
En vanlig syn i Peking
// Lena
Äppelblom
Förra fredagen blommade äppelträden på min kolonilott för sista dagen. Marken under träden var full av vita blomblad som om en hagelskur just hade dragit förbi. Naturligtvis visste jag inte då att det var sista dagen för i år som jag skulle få njuta av blomsterprakten, men jag tog som tur var fram kameran och lät träden stå modeller för en stund.
Redan dagen efter var alla blommor borta. Fullt förberedda att förvandlas till frukt. Ett av naturens mirakel som vi tar så för givet...
// Lena
Peking
”Den som reser har något att berätta”, säger ett ordspråk. Hur börjar man? Intrycken från en stad som Peking är så många, så varierande. Fast det har gått några dagar sen vi kom hem, har jag svårt att sortera. Peking är verkligen en stad full av kontraster. Efter tio dagar i den kinesiska staden har jag fått en rejäl dos av just kontraster, som jag pratar så mycket om... Gammalt och nytt, smutsigt och rent, fattigt och rikt – allt finns där.
Det som förvånade mig mest var nog känslan av trygghet, eller kanske frånvaron av rädsla. Trots att vi i bland gick i mörka, skumma kvarter på kvällarna fanns det aldrig någon tanke på att något otäckt skulle hända. Den enda aggresivitet jag upplevde var i trafiken... Signalhornens tutande låg som en ständig ljudmatta i bakgrunden.
När jag tittar igenom de hundratals foton jag har tagit under resan, vill jag bara skratta. Typiska turistkort! Där står familjen uppställda framför Himmelska fridens torg, där ler Uffe mot kameran framför ett lejon i Förbjudna staden, där äter vi, där äter vi igen... Ni känner säkert igen er? Man tror att kameran är full av fantastiska underverk, men bara ett fåtal bilder är intressanta utanför familjekretsen...
I dag får jag helt enkelt börja med att visa några bilder från en promenad i hutongerna. Hutonger är de tusentals gamla trånga gator och gränder som var väldigt typiska för Peking tidigare, men som nu är på väg att försvinna. Många byggdes under 1200-1900 talet och de ligger kring Förbjudna staden som var kejsarens palats och mittpunkten i Peking. Nu rivs de och får ge plats åt nya skyskrapor.
Barnen har en praktisk öppning i byxan där bak...
// Lena
Ordbrist
”Du har inte skrivit något på din blogg på senaste tiden. Varför?” frågade min sambo häromdagen. Vad skulle jag svara? Ordbrist eller ordtrötthet? Upptagen med annat? Dålig självdiciplin? Det mest ärliga svaret är att jag faktiskt inte vet. Kanske alla de uppräknade orsakerna tillsammans?
I bland kommer inga ord, lika väl som att det i bland inte kommer några bilder. Jag hör inte till dem som kan pressa fram saker, som ni kanske har förstått vid det här laget... Måste invänta, tillåta tiden att gå. Till synes händer ingenting på dessa ”insamlingsplatåer” (som jag brukar kalla dem), men skenet bedrar. Det är i själva verket under den tiden det viktigaste arbetet blir gjort. Själva utförandet, när jag målar eller skriver, kommer lätt ut från handen. Orden skriver sig själv, målningen framträder på duken. Som trolleri! Då finns ingen tvekan. Flödet är totalt.
”Insamlingsplatåerna” går i bland under namnet ”svackor”, och ska inte förväxlas med viloperioder som har en helt annan känsla av lättsamhet och frihet. Nej, svackorna är fyllda av rastlöshet eller tvivel på meningsfullheten i det jag gör. Med andra ord, en period jag gärna vill ta mig ur så snabbt som möjligt, vilket vore katastrofalt för min egen utveckling...
Faran med att alltid vilja distrahera sig så fort livet känns olustigt, är att man inte kommer vidare eller djupare. En förändring eller utvecklingsfas föregås oftast av en känsla av rastlöshet eller missnöje. När allting är på topp saknas ju lusten att förändra. Så välkomna svackorna! De är ett tecken på att något i livet är på väg att utvecklas.
// Lena
